Dagens Nyheter – 24 januari 1866, sida 2

Smånyheter. En vice-korporal vid Svea gardet blef en dag i förra veckan ådömd och erhöll extra iudiciell bestraffning (prygel?) Det var för tjenstefel, hette det: men det tros af många inom regementet att det var fördenskull att karlen lemnat nyheter till tidningen Fäderneslandet. Vi ha ansett oss böra underrätta Fäderneslandet om detta rykte för att det må taga reda på om man verkligen inom Svea garde har en särskild tryckfrihetslag. Stölder af klädesplagg ur olästa rum och tamburer förekomma sedan någon tid oftare än förr. Ganska ofta inkomma till polisvaktkontoren anmälan om sådana stölder. Tillsvidare, innan polisen hinner få reda på och taga tjufbandet om händer, är det skäl för en hvar att hafva sina dörrar lästa. En etikettsfråga. Då den förl. lördagsmorgon genom hufvudstaden marscherande kommenderingen af Södermanlands regemente hunnit till Södermalmstorgs-vakten, väntade den sig vederbörlig honnör. men sädan uteblef. Vid hörnet af stadshuset kommenderade befölhafvaren för Södermanlänningarne halt och begaf sig till vakten, samt tillsporde befälhafvaren för vakten om orsaken till denna oerhörda försummelse. Denne sednare urskuldade sig så godt han kunde och skyllde på gevärsposten. Dermed var saken för tillfället slut; och Södermanlänningarne fortsatte marschen. Det var första gardet som gjorde vakt. Brygdarnes utsigter för året äro lika mörka som en regnig dag. Ingen köld, ingen is. Ingen is, intet öl. En eller annan af bryggarne har uppgilfvit hoppet om att få is från sjöarne inom Stockholm. De ha redan beställt is i Norrland, der man åtminstone har något litet af den varan att aflåta. Dazell. Tvenne gardister vid lifgeardet till häst råkade att förälska sig i samma föremål. en af Ladugårdslandet3s skönheter, gemenligen kallad bofinkan, och de båda rivalerna svuro hvarandra naturligtvis ett dödligt hat. En dag voro de båda inneå regementskrogen, ochseden de der stärkt modet med några bägare, så öfverenskommo de att låta blankavapen afgöra hvem som skulle bli den lycklige egaren till bofinkans behag. Sedan de förskaffat sig sekundanter och hvar sin fäktsabel, gingo de håda maårtissönerna ut till Ladugårdsgärdet. der duellen egåc rum i en skogsdunge. Första hugget parerades, så att det blott tog mössan af den enc, och till svar höggs en half qvart mot högra armen, så att den fick ett allvarsamt märke, hvarefter sekundanterna förklarade duellen slutad, emedan den sårade var urståndsatt att längre föra sin sabel. Om segraren verkligen får behålla bofinkan för egen del, förmäler icke historien.