Dagens Nyheter – 24 januari 1866, sida 2

ner höllo honom tillbaka, och med en röst ropade alla de närvarande: — Icke hiär!.. icke här! — Ni har rätt, mina herrar, svarade chevaliern, som återvunnit hela sin kallblodighet; här är verkligen icke rätta stället att hämnas den förolämpning, som blifvit sluvgad mot mig. Derpå tillade han, vänd till sin fiende: — Låt oss gå vår väg! . — När nibehagar! ropade grefven skummande af raseri. Ilopen skiljde sig åt, för att låta dessa tvenne män passera, hvilka efter all anledning gingo bort i afsigt att stöta knifven i strupen på hvarandra. Vid denna tid var en duell pågonting så vanligt, att ingen ens brydde sig om att följa dem. Doe hade just uppnått dörren, när den solbrände herrn, som skyndat i förväg, kom fram till dem och sade: — Ilaf den godheten, mina herrar, att bevilja mig ctt ögoublicks uppmärksamhet. Grefven och chevaliern stannade och sågo förvåuade på den främling, som å tilltalade dem. — Ilvad har ni att säga oss, min herre? frågade Rolf. — Jag vill göra er en tjenst... — En tjenst? .. Ni? — Ja, mina herrar, jag vill göra er en tjenst. — Ilvilken då? (Forts.)