Dagens Nyheter – 24 januari 1866, sida 1

— RR rade öfver en gård, ännu mera öfverfylld af lakejer än gatan, samt gick uppför en trappa, i hvilken tjugn personer på en gång kunnat mötas, utan att beböfva ens snudda vid hvarandra. Härpå kom han in i en ofantligt stor tambur. Kring väggarne i denna stodo bänkar, beklädda med något slags skinn, på hvilka betjenter i de mest olika livreer sutto och fördrefvo tiden med korteller tärningsspel. Rolf och Jakob tycktes vara mycket hemmastadda på stället, ty betjenten skyndade utan tvekan att taga i besittning en tom plats å en af bänkarne, under det att husbonden fortsatte vägen och inträdde i salongerna. Dessa salonger voro stora, dyrbart och smakfullt inredda samt fyllda af folk. En hop mens niskor af alla åldrar och samhällsställningar gingo der fram och tillbaka om hvarandra. Man såg den förnäme mannen, som hade tillträde till hofvet vid sidan af bränvinsadvokaten; grossören-millionären bredvid den uthungrade poeten, Pariser-sprätten bredvid landtjunkaren, lätt igenkänlig på sitt tafatta sätt och sin gammalmodiga rock. Som sagdt, alla dessa menniskor rörde sig under mycket sorl fram och tillbaka i rminmen; men det var endast för att mom kort samla sig kring vissa medelpunkter, som på detta sällskap utöfvade samma tilldragande verkan, som droppar af spilld honung på en svärm flugor. Det var kring de bord, der man spelade farao, Jlanter, vingt-et-un och hvad de heta allt dessa spel som djefvulen hittat på, för att tömma de enfaldigas och fylla skälmarnes fickor. Det hus, i hvilket vi infört våra läsare, var nemligen ett af dessa passionernas hem, der