Dagens Nyheter – 24 januari 1866, sida 1

alla, höga och låga, samlas i en och samrma afsigt, den att spela och vinna. XXV. Fredagsnatten. Hvad hade väl chevalier Tremblaye att göra i detta hus? Efter allt utseende var det icke spelpassionen, som förde honom dit, ty vi veta redan att chevaliern var rik, tillräckligt rik för att skicka trehundratusen francs till en förnäm slösare, som var i förlägenhet, och att uppmana honom reqvirera mera pengar, när han behöfde. Rolf borde under sådana förhållanden icke sätta stort värde på några fattiga louisdorer, förvärfvade genom ett lyckligt tärningskast. Så sannolikt detta antagande än synes vara, är det emellertid fullkomligt oriktigt. Rolf kom dit för att spela, ty han afgudade spelet, icke för den vinst som kan dragas deraf, utan för den starka sinnesrörelse som det uppväcker. Det var nästan ett behof för Rolf att, när qvällen kom, slå sig ned vid ett spelbord och stanna der, tilldess den inbrytande dagen betog vaxljusens lågor deras sken. Ian njöt, när han hörde skramlet af guldmynt, hopsamlade af darrande händer, de Jyckliga spelarnes utrop af vansinnig glädje och utbrotten af de tappandes raseri eller förtviftan. Hjerterkungens och spaderdamens hårdnackade strider tjusade honom, och det var honom ett stort nöje att se naglar tränga djupt in i flämtande bröst och blod besudla smakfullt veckade krås. Man kan gerna vara ense om att vår hjelte var besatt af spelets demon, ehuru på ett högst egendomligt