Dagens Nyheter – 23 januari 1866, sida 2

baraste och finaste Jac hvarpå hon nu bjöds. Hon ville bestämdt att Honorina skulle sätta sig midt emot henne vid bordet och deltaga i måltiden. Den nya kammuwjungfrun tycktes vara helt förtjust öfver så mycken nedlåtenhet, och Samuel uttryckte sin glädje öfver den utmärkta ära, som vederfors hans hustrus brorsdotter. Sedan Johanna slutat äta, begaf hon sig in i sin sängkammare. En treflig brasa sprakade i eldstaden, och åtta vaxljus, som sutto i tvenne kandelabrar af silfver, spridde ett klart sken öfver rummet. In beqväm ländstol, som stod framför brasan, tycktes inbjuda till läsning eller sömn. Men Johanna hade ingen lust för att sofva. Ilon kastade en blick omkring sig och varseblef i ett hörn af rummet en bokbylla af rosenträd, framför hvilken ctt par gardiner af skiftande sidentyg voro draperade. Hon skyndade dit och hemtade flera böcker samt ögnade några minuter i hvar och en utaf dem. Efter denna korta pröfning sköt hon dem ifrån sig med otålighet, nästan med afsky. De handlade nemligen alla utan undantag om trolldom, spådomskonst och andra dylika heml ighetsfulla ämnen. Johanna sökte i början göra sig reda för huru det kunde komma sig att dessa misstänkta böcker funnos i hennes trolofvades boning; men som hon icke lyckades härutinnan, tog hon sitt parti, slog sig ned i den stora ländstolen och somnade snart in, vaggad af ljufva barndomsminnen och ännu Jjufvare förhoppningar för framtiden (Forts.)