Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. Första delen. Rolf och Johanna. (Forts. fr. föreg. AZ.) — Hvad vill ni jag skall göra? frågade markisen. — Det finns ju ett kapell häri hotellet, eller huru? — Ja. — Låt mig få disponera deröfver. — Jag tror, allt är i oordning der; det har visst inte varit någon menniska derinne på många herrans år. — Det gör detsamma; nog duger det alltid. — Nåväl! den saken är afgjord. An sedan? — Låna mig någon af ert tjenstfolk, som duger till att spela kaplan. — Jag erbjuder mig sjelf... — Ni, min bäste markis! utropade chevaliern öfverraskad. — Har ni då inte förtroende för mig? — Jo visst, men jag är rädd för... — För hvad? — Jag fruktar att ni icke kan iakttaga det allvar och den värdighet, som äro nödvändiga. Kanska skall det komiska i situationen förleda er till en opassande munterhet, som uppdagar hela sakens sammanhang.