esse icke missbruka denna kyska och innerliga ömhet... Jag vill ega henne i lugn, drömma en ljuf dröm, utan att behöfva frukta ett obehagligt uppvaknande. — Ah! utbrast markisen med ett ironiskt leende, allt det der är ju mycket vackert! Så mycken kärlek och framför allt så mycken moral! Inom kort, min käre chevalier, är ni ett mönster för äkta män och familjefäder! Ni blir ett motstycke till hjeltarne i de mildaste herdaqväden. Gift er, min bäste vän, gift er! Långt ifrån att afråda er, skall det tvärtom bli mitt bemödande att genom exemplariska seder tillvinna mig er frus tillgifvenhet. Hon kan icke vara annat än förtjusande, och då jag är vän till mannen, vill jag också bli det till hustrun ... Men hvarmed jag i denna affär kan tjena er, det begriper jag sannerligen inte... — Ni ser, svarade Rolf, att jag utan att blicka eller rygga tillbaka mottagit den ström af stickord, hvarmed mni behagat öfverösa mig. Jag har, gudnås, ingen af de förtjenster ni tilllagt mig. — Jo visst! — Hör mig! Det är just för fullbordandet af det giftermål, hvarom jag talat, som jag behöfver er hjelp. — På hvad sätt han jag stå till er tjenst? Jag är ju hvarken prest eller notarie. — Det är just derföre jag behöfver er. En verklig prest och en verklig notarie kunna icke alls gagna mig. — Ni talar i gåtor. Om ni vill att jag skall förstå, så förklara er tydligare! — Det är lätt. Med tre ord skall jag göra allt klart för er: jag är gift!