Dagens Nyheter – 22 januari 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. Första delen. Rolf och Johanna. (Forts. fr. föreg. AZ.) — Jo, då slocknade plötsligt lampan, och under något mera än en half minut herrskade det djupaste mörker i rummet. Derpå fick man helt oförmodadt, och utan att ha förmärkt det minsta ljud, se en alldeles naken och utomordentligt vacker karl stå vid italienskans sida. Han var högvext, och hans former voro beundransvärda; det ljussken, som gjorde att han syntes, kom från honom sjelf, och hela hans kropp lyste, som om den varit ingniden med fosfor . .. Rolf smålog då han hörde dessa herr Thianges ord. Markisen fortfor: — Denne afgrundsande, sade han, hade en nästan kopparfärgad hud. Hans ögon voro mycket stora, blixtrande och uttrycksfulla, hans skägg och hår kolsvarta, hans läppar blodröda, hans tänder bländande hvita och långt åtskiljda såsom på en varg. Man såg en liten utväxt, likuande en början till horn på hvardera sidan om pannan; men det mest anmärkningsvärda hos denne underjordens son, det var utan gensägelse ett purpurrödt ärr, som började mellan tinningarne och gick ända ned till venstra hälen samt under vägen beskref tvära och skarpa krökningar såsom en blixt.