Dagens Nyheter – 22 januari 1866, sida 1

— Tror ni då hon ingår derpå? — Hvarför inte? Om vår verksamhet bedrifves på ungefär samma sätt, äro utan tvifvel våra bevekelsegrunder väsendtligen olika. Antonia Verdi vill naturligtvis åt hertigens pengar, som vi icke alls fråga efter. Hvad vi eftersträfva, är ju blott ett kraftigt beskydd. Ni ser att det ligger i hennes intresse lika väl som i vårt att handla i samråd och icke sätta sig på tvären. — Ni har rätt!... alltid rätt!... Vet ni chevalier, ni skulle ha blifvit en diplomat af första ordningen, om ni egnat er åt det hållet. Ah! en man, som någorlunda förstår ställa sig här i verlden, lyckas i allt. — Emellertid hvad är för ögonblicket att göra? — Skaffa oss underrättelser, i främsta rummet laga att vi få veta, hvem denna italienska egentligen är och hvem som skaffat henne inträde i Palais-Royal. Sedan skall jag, eller rättare sagdt vi, tänka på saken. -— Räkna på mig! Ni vet att jag är och alltid skall förblifva er pålitligaste vän och tjenare. Ja, jag vet det. Nu markis, skola vi tala om våra egna affärer. — Som ni behagar. — Har ni bekommit de tre hundra tusen francs, ni bad mig skicka? — Ja, och jag tackar er mycket. — Behöfver ni mera pengar? — Icke ännu. — Ja, säg blott till, så får ni. Som ni vet, står smältdegel på elden natt och dag, och präglingsmaskinen är i gång ständigt.