Dagens Nyheter – 22 januari 1866, sida 1

En gammal officers tankar om regeringens förslag till försvarsväsendets ombildning. (Bref från landsorten.) Efter min hemkomst har jag haft tillfälle taga kännedom af hufvudgrunderna för landtförsvarskomitens och krigsministerns förslag. Så vidt vi kunna se, är meningen att ställa alla skarpskyttar under landshöfdingens befäl, borttaga rättigheten för dem att sjelfva välja öfriga befälhafvare, samt ställa så till, att genom beväringssoldaters införande med ens dräpa hela folkbeväpningsiden. Lottningssystemet är lika orättvist som hedröfligt, och kommer troligen att möta det mest afgjorda motstånd. Det är dock lika troligt att adeln och presteståndet i förargelsen bifalla det. Det är således en afgjord sak att man måste arbeta omkull hrr Bildts och Flazelii förslag. Preussiska idger duga lyckligtvis icke häri landet. Hela förslaget om tre krigsfötter är alldeles för konstigt, haltar och ramlar omkull vid utförandet, emedan alla disponibla trupper, till och med landtstormen, kan behöfvas på ett håll, under det ingen man behöfver marschera imom andra trakter. Det är vidare en inkonseqvens att vilja ytterligare värfva 400 man kavalleri, då man har 1,000 man östgötar, som äro skyldige att sitta upp. Häst och karl kosta i uppsättning m. m. 720 rdr och i ärligt underhåll lika mycket. Detta gör 288,000 rdr årligen, utom befäl, musik, tross äc. För öfrigt skulle skarpskyttekårerna när som helst uppsätta 1,000 man, som kostade staten hvarken uppsättning eller underhåll — endast instruktion; men det vilja ej vederbörande. Allt visar att de äro rädda för skarpskyttesakens 1