Dagens Nyheter – 20 januari 1866, sida 1

— Jo, för att stärka vår kredit, som börjar vackla. — Ah! den är alltför stadgad, för att kunna störas af något. — Utom af åskan. — Ja visst, men himlen är klar. — Deri bedrar ni er. -— Hvad? mullrar åskan? — Ja. -— Från hvad håll? — Från Palais-Royal. — Det är omöjligt! Jag hade underrättelser derifrån för fjorton dagar sedan, och dessa underrättelser voro goda. — Sedan den tiden har vinden vändt sig. — Bah! — Det förhåller sig olyckligtvis så som Jag haft äran säga. — Och af hvad anledning, min Gud? — Man tränger ut oss. — Hvem? — En intrigmakerska, en äfventyrevskir, exa italienska, som heter, Om jag mins rätt, Antonia Verdi. — Nåväl! denna intrigmakerska, hvad gör hon? — Hon tar regenten på hans svaga sida? — Hvilken? Han har så många sådana... — Hon låter honom se djefvulen. — Ahä! — Ni ser att saken är allvarsam.. — Det är då en trollqvinna, dender italienskan. — Ja, hon lärer skola vara i besittning af en viss trolloch spådomsförmåga, samt svärma i religion.