Dagens Nyheter – 19 januari 1866, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Till Vintern. Kära vinter, hvad står på? Itar du blifvit vriden? Ar det skick och skäl, att så Du försummar tiden Y Vet du ej. att den är kort, Anda till förfäran? Säkert har du nu glömt bort Denna vishetsläran. RYCK Aldrig, icke ens på fusk, ww Du din syssla sköter, ik Medan bluvius, denne slusk, Jemnt oss genomblöter. Doft och tungt är ditt humör, Hufvet, foten slinter. Du har mistat ditt gehör, Stackars Kalle Vinter! Förr du öfver skog och mark Bredde hvita fällen, Der du stod, så båld och stark, Högt på nordanfjellen. Stormen gjorde då musik, Allt hvad tygen höllo, Medan från din mantelflik Höga drifvor föllo. Vänlig sen, fast allvarsam, Kom du att oss klappa. Nu, nu släpar du dig fram I en gråbrun kappa, Fordom var du ilimnkare..... Säg hvad du behagar, Men — du blifvit drinkare Nu på gamla dagar. Och epikurå också, Du i hast har blifvit. Har du icke blommor små Fram ur jorden drifvit? Blommor invid vinterns barm, Hvad de passa illa! Håll dig du med pelsen varm, Kära gubbe lilla! Gastronom du äfven är, Vet att föra staten, Skaffar dig ju mogna bär, Till dessert på maten. Detta är dock frosseri, Lyx och intet annat. Vid din glace du måste bli: Der det förr har stannat. Och när du i månsken går — Tunnklädd, det är gifvet — Du ju Irisbågen slår, Som ett skärp om lifvet. Din koketta gamla narr! Ar det vinterseden? Låt oss höra drifvans knarr Under blanka meden. Ingen enda bjellras ljud Ha vi än fått höra, Derföre, att vinterns gud Slumrat på sitt öra. Kälkar, skridskor ligga än Gömda uppå vinden. Köldens kyss, när sminkar den Friska ungdomskinden? Om du, trånsjuk, loj och vrång, Ingen pligt mer vördar, Så — hur skall det väl, en gång, Gå med våra skördar, Då du dem i slask och regn Obetäckta lemnar, Och ej tar dem i ditt hägn. Säg oss hvad du ämnar! Upp till handling, lif och sans. Drottlik, stolt och präktig. Visa dig i all den glans, Hvaraf du är mäktig. Tänd, på panna och på kind, Röda norrskensflamman, Och med väldig nordanvind Drabba dristigt samman. Wilhelmina. Trillingsöden. Fn tidnins I Wan