Dagens Nyheter – 19 januari 1866, sida 2

väldiga jernkofferten, som var omgifven af yttre trädbeklädnad. Vi ha redan nämnt att med undantag af tre fyra stolar, inga andra möbler funnos i rummet. Så snart Rolf och Johanna stigit öfver tröskeln till detsamma, bugade sig Samuel djupt, gick sin väg samt tillslöt dörren efter sig. Den unga flickan kastade en förvånad blick omkring sig: — Hvad tycker du om den här bostaden? frågade Rolf småleende: — Annu kan jag väl ingenting tycka, svarade hon, jag väntar... — Du tror då inte att det är min afsigt att inlogera dig här? — Nej, svarade den unga damen, i sin tur leende, så vida det inte är din mening att jag skall begagna dender kofferten till säng. — Se hit sade chevaliern. Han gick fram till en dörrspegel i ett skåp i bortersta ändan af rummet. På denna satt en liten metallknapp, som det för en oinvigd skulle ha varit nästan omöjligt att upptäcka, emedan den var bestruken med samma gråa färg som dörren. Rolf rörde vid denna knapp. Det knarrade i väggen, dörrspegeln vände sig inåt, och en smal, mörk gång blef synlig. Johanna kunde icke återhålla ett utrop af öfverraskning. Rolf tog henne i handen. — Var inte rädd, sade han, utan kom! — Ridd! svarade den unga flickan; när jag är vid din sida, kan jag icke hysa någon fruktan. Gången, i hvilken de tillsammans inträdde, var så trång att de icke kunde gå i jembredd med hvarandra. Rolf gick framför och höll Johanna fortfarande i handen, Sedan de i det