kungliga purpurns färg. Vid detta smakfullt dukade bord saknades endast gäster. Ännu är det icke allt, sade Rolf. Och han förde sin följeslagarinna in i en mycket liten sängkammare, dekorerad och möblerad i den koketta stil, som några år sednare fick namn af den Pompadourska. Väggarne i detta rum voro beklädda med ljusgrå atlas, hvarå blomsterbuketter voro broderade. Mattan var af hermelinsskinn. Ett omhänge af snöhvit indisk musslin nedföll i rika veck kring en säng af rosenträd; och i fördjupningarne å de konstrika trädarbeten, som prydde denna säng, sågos små antika gudabilder af Stvres-porslin. Vi kunna icke ge läsaren ens ett ungefärligt begrepp om all den lyx som herrskade i denna sängkammare, som man skulle trott vara bestämd åt en koungs älskarinna. Der funnos emaljerade arbeten, terracotta-figurer af Bernard de Polissys konstverk af Benvenuto, statyetter af elfenben och guld, kinesiska dockor m. m. En enda sak må anmärkas för sin besynnerlighets skull: midt ibland all denna qvinliga lyx såg man en riktig arsenal af anfallsoch försvarsvapen. Bakom sängomhänget, hvarom vi nyss talade, var uppfästad på väggen en fullständig samling pistoler och dolkar, hvaribland hvarken den spanska stiletten, den turkiska yatagan eller indianernas kandjar saknades. Rolf förde Johanna tillbaka till matsalen. -— Min drottning, sade han till henne, du torde vara hungrig nu... Se här frukter, som möjligen skola smaka dig. (Forts.)