Dagens Nyheter – 19 januari 1866, sida 2

OSS 2 djupaste mörker vandrat ungefär tjugu steg, stannade chevaliern. Åter lät ett kuarranude ljud höra sig, och en bländande ljusglimt träftade Johannas ögon, så att hon ofrivilligt tillslöt dem. De unga tu voro icke längre i värdshuset Kung Salomo. Genom en hemlig utgång, anbragt i en vidunderligt tjock mur, hade de kommit in i ett angränsande hus. När Johanna åter lyftade upp sina ögonlock, intogs hon af häpnad. Hon befann sig i ett ram, som hade form af en rotunda och var inredt i österländsk stil med en prakt, som kunde täfla med Alhambras, sådant detta palats lärer ha varit på morernas tid. In ytterst mjuk turkisk matta i lysande färger betäckte golfvet. Hvilsoffor, beklädda med dyrbart tyg som skiftade af purpur, guld och azur, stodo kring väggarne. Det öfriga möblemanget svarade häremot. Man hade för prydandet af detta rum icke sparat hvarken på de sällsyutaste marmorarter eller konstrikt arbetade sillverpjeser. — Hvad det är vackert här! utropade Johanna. — Du har icke sett allt ännu, sade Rolf. Han upplyftade en dörrgardin af guldstickadt kinesiskt siden samt förde Johanna in uti ett annat rum. Dettas inredning var mera allvarlig. Panelingarne voro af ebenholz, och en indisk matta ersatte här den turkiskas plats. Tvenne stora skänukar voro fullsatta med bordssilfver samt saxiskt och Seövres-porslin. Stolar, klädda med gyllenläder, stodo kring ett bord, hvarpå kallt kött, bakelser, delikata frukter, karafiner af böhmiskt glas, fyllda med viner, af hvilka somliga hade den blixtrande topasens, andra den bleka rubinens och åter andra den