Dagens Nyheter – 19 januari 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. Första delen. Rolf och Johanna. (Forts. fr. föreg. A.) Antingen bedrar jag mig mycket, eller är detta hvad aman kallar dåliga förebud! ... Kring vår kärleks vagga stodo döden och förödelsen. — Rolf, du förskräcker mig!... ropade Johanna som kände sitt hjerta beklämdt. oo Jag vill tvärtom lugna dig, svarade chevaliern. Då jag första gången såg dig, varjag behäftad med en stark feber, jag yrade. Döden sväfvade öfver mitt hufvud, då dina ljufva drag inpreglades i mitt hjerta. Döden hade gjort sitt inträde i din boning, när jag först yppade min kärlek för dig, och De profundis ljöd ännu kring din mors kista, då du uttalade ditt ja till min bön... — Rolf! ... Rolft... Jag blir rädd!... upprepade ånyo den unga flickan. O! hvarför påminner du mig om allt detta? — Jo, för att du, min älskade, måtte få samma öfvertygelse som jag, att vår lyckas strålande stjerna kommer att tindra så mycket klarare som den uppgått blek. höljd af sorgens dimmor!... — Jag hyser samma hopp som du, min vän, men dina ord göra mig ondt. —— Hvarföre det? i