Dagens Nyheter – 19 januari 1866, sida 1

— Jag har funnit mig lycklig i medvetandet deraf att du älskar mig och i känslan af min egen ömhet för dig... Men jag har aldrig kommit att tänka på de olyckliga förhållanden, hvarunder vår kärlek uppspirat, och jag skulle helst ha önskat att min tanke aldrig fallit derpå . .. — Barn! återtog Rolf i en ton af hjertligt medlidande; se så, fatta nu mod!... Höj din själ i jemnbredd med min och dela en tro, hvartill min lefnads erfarenhet fört mig... — Jag skall försöka... mumlade den unga flickan. Men Rolfs resonnemang hade, så att säga, iklädt henne en gördel af is. Hennes hjerta var beklämdt, och en obeskriflig ängslan kom henne att skåda framtiden i mörka färger. Under återstoden af resan utöfvade också Johannas dystra sinnesstämning ett märkbart inflytande på samtalet. Andtligen stannade vagnen; man befann sig vid en af Paris tullportar. Jakob hoppade ned från kuskbocken och gick fram till vagusfönstret. — Hvart skola vi köra? frågade han. — Till värdshuset Kung Salomo vid ChercheMidi-gatan, svarade Rolf. När vagnen åter sattes 1 rörelse, tillade han med ett småleende: — Ar det icke en besynnerlig lek af ödet, min kära Johanna, att det första ställe, der drottningen af Saba tar in i Paris, är värdshuset Kung Salomo? — Jo, verkligen, svarade den unga flickan. — Säg mig, är du säker på att icke hufvudfiguren i broderiet skall föreställa någon af dina förfäder? Om denne drottning är ett familj