Dagens Nyheter – 18 januari 1866, sida 2

vagnen; Jakob satte sig på kuskbocken, skjutskarlen smällde med piskan, och ekipaget rullade utaf. Värdshuset Kung Salomo. Medan vagnen i hastig fart passerade förbi Bougivals, Rueils och Neuillys slätter, lät Johanna som i sin djupa sorgdrägt var ännu mera förtjusande än någonsin förr, sin lilla hvita hand hvila i fästmannens och njöt en outsäglig glädje af denna ljufva sammanvaro med honom, Rolf: fästade på henne en lågande blick, och de unga tu sutto långa stunder tysta, men under det deras läppar tego, voro ögonen desto vältaligare. Chevaliern afbröt denna tystnad, i det han sade till sin följeslagerska, som i stum beundran lyssnade till hans ord: — Säg mig, min dyra drottning, om du är vidskeplig? Vi anmärka att Rolf kallade Johanna sin drottning, till följd af den unga flickans utomordentliga likhet med drottningen af Saba. — Jag tror icke det, genmälte Johanna. Emellertid förklara dig tydligare, min vän, så skall jag svara dig mera bestämdt. — Jag skall säga dig, hurudan jag är, återtog Rolf. Låt mig först veta, om du tror på spådomar eller aningar? — Nej, svarade Johanna. — Deri har du orätt, sade chevaliern. — Tror då du på sådana saker, min vän?