Dagens Nyheter – 18 januari 1866, sida 1

lika skyldig till fäderneslandets försvar, derivcnom kastas öfver bord. Efter allt hvad insändaren hört, lärer förslaget också komma att möta det mest afgjorda motstånd. Iden att ställa landtstormen och skarpskyttarne de laudshöfdingens befäl, och läta honom föreslå öfriga befälet, är lika impopulär, och det år temligen afgjordt att ev skarpskytj tebofhalvare, på detta sätt tillsatt, helt oför. modadt skulle se sig utan trupp. Insändaren empel, der en ilhafvare utan har redan sett tvenne sådana ec högadlig direktion föreslagit be truppens hörande. Hvad landtstormen beträffar, kan med skäl frågas: Hvartill skall det föreslagna landshöfdingobeft älet tjena, då ju denna del af försvarsstyrkan blott kan och bör uppbådas under krig? Filer är det konske meningen att ställa hela den manuliga befolknivgen Hrån 20 till 50 år under militärlagen med en, ofta civil, person till chef. Om nu landshöfdingen, som ofta händer, är frånvarande, skall då befälet öfvergå till landskamreraren och landssekreteraren, kanske till linsnotarien och landskanslisten? Man har för öfrigt redan haft ett och annat cxempel hvarthän dylika civilisters inblandning ledt, och det vissa är, att 1 samma stund som saäken skulle taga denna vändning komma de flesta skarpskyttekorpser att upplös sa sig). Det är älminstone allmänna meningen mom vår förening, och man bör akta sig alt tro, det vära bondsöner och drängar äro utan omdöme eller egen tanke härutinnan. Att lyda kungen och sitt eget af honom utnämda befäl göra de med glädje, men att stilla sig under en befälhafvare, hvars tjensteandar utmätningsvis tillgripa skarpskyttens gevär och uniform, lära de allt akta sig för. Skarpskyttekorporat. ) Kanske det just är detta som åsyftas? (Fråga af sättaren).