Dagens Nyheter – 17 januari 1866, sida 3

vid hkasom vid första förhöret, en mängd personer hördes, slutades dermed att hustru Schuötze förklarades skyklig att träda i häkte, såsom den der skall, i hopp om egen fördel, anlagt branden. Under förhöret upplystes det att hustru Scttze vid tillfället ensam bebott öfre våningen af nämnde byggnad, bestaende af ett inre rum med ett euda fönster ät gatan samt derutanför ett annvuat mindre eller kyffe, hvartill dagern inkom genom glasrutor på såväl dörren från förstugan, som dörren till det inre rummet. Öfver vaäningen var en låg vind, den mgen annan än hustru Schötze begagnades. Under henne, uti ett rum med kök, bodde en annan hyresgäst, förre arrendatorn Ericsson med hustru och barn, och i en byggning på andra sidan porten egaren till egeudomen, förre korporalen Koch, med familj. I oktober fS04 hade hustru Schitze, som bott I huset en gang förut, dit åter inflyt-tat, samt alltjout kalft gesäller och lärpojkar, alltid fyra stycken i sender, inneboende hos sig, men med hvilken inhysning hon helt plötsligt upphört med detta års början, att hon således, som sagdt är, var alldeles ensam i lägenheten då brauden inträffade. Vid samma tid, eller oktober 1864, hade hon låtit uti Stockholms stads brandstodsbolag till försäkring af lösegendom braudförsäkra siua tillhörigheter till ett sammanräknadt belopp af 3,000 rdr, ehuru hon, efter hvad nu vid polisförhöret blef utredt, såväl genom andra personer som ock genom hennes egen dotter, boende på annat ställe, icke egde för mera än 3 a 400 rdr; hustru Schitze sjelf, hvilken vid uppräknandet af hvad hon vid branden förlorat, sade sig ha haft mera än hon verkligen haft och som naturligtvis orimligt högt uppskattade sma saker, deribland förnämligast voro fyra skilderier af den här i Stockholm kände artisten Sjöstrand, af hvilka ett skulle föreställa henue som ung, fick dock ej ihop summan till 1,000 rdr cns. Så uppgnl hon sig ha egt, förutom åtskilliga dyrbara kappor och sehalar, flera bättre klädningar, hvaribland tvenne af siden, ehuru dottern intygade att moderns garderob varit ganska tarflig. Afvenledes påstod sig hustru Schötze ha haft två bolstrar och en mängd kuddar, alla stoppade med dun; men personer, som varit med och gräft I lemningarne efter branden, vitsordade att der ej funnits annat än stycken af renhårsoch halmmadrasser. De värdefullaste sakerna, såsom ett fjäderbolster och en toilettspegel, hade hon belänat å assistansen, och dessutom kort före jul låtit bortbära kopparkärl och dylikt. En af de förut hos henne inneboende karlarne berättade att hennes klädkontor varit den 3 januari. alldeles tomt, och en annan person som nägra dagar före branden varit uppe i hennes rum, ville minnas att till och med de fyra omnämnde taflorne icke synts till, hvadan hon således äfven undanskalffat dessa sina klenoder. Angående sitt görande och låtande före och vid eldens utbrott uppgaf hustru Schitze att hon hemkommit kl. 4 på e. m., men icke lagt sig förrän 11 på natten; att hon vaknat af sprakandet från elden, som börjat på vinden; samt att hon, scende sig icke kunna komma ut genom förstugan, emedan lågorna redan rasade der och i trappan, öppnade fönstret, kröp med kläderna på armen ut derigenom och hoppade ned på gatan, hvarest hon sedermera klädde på sig. Detta allt är dock osannolikt och till och med orimligt; ty först och främst har endast vinden samt taket till den af henne beboåda lägenheten afbrunnit, hvadan således trappan ännuu är oskadad och förstugan endast något kolad i de öfre stockarne, och för det andra var fönstret så litet att hon svärligen kunnat, allraminst med ett klädbylte i fånget, komma ut genom detsamma, hvarjemte det var så högt från marken, 12 å 16 fot, att hon säkerligen skulle skadat sig betydligt om hon hoppat från en sådan höja. Dertill kommer att den person, som först anlände till brandstället, fann henue fullt klädd stående bakom sig på gatan, då han, sedan han passerat förbi hennes fönster, efter högst ew par minuters förlopp åter vände om; han hade straxt derpå fått se alla de öfriga i huset boende personerna utkomma i blotta linnet. Arrendatorn Eriesson påstod hustru Schitze sig ha i detsamma bemärkt också fullklädd, ehuru ännu en annan person intygade att denne varit i bara skjortan och att han af honom fått låna en ytterrock att till en början skyla sig med. Hustru Schitze hade sedermera icke varit synlig vid branden, utan efter hvad hon sjelf uppgifvit, genast gått till en bekant, boende i huset AM 553 vid samma gata, och lagt sig. På morgonen begaf hon sig till dottern, utan att för henne säga hvad som händt, blott klagande sig öfver att vara så olycklig. Då dottern sedermera på dagen fått veta att det brunnit hos modren och hört det genast utkomna ryktet att denne sjelf tändt på, hade hustru Schitze gått till andra bekanta, hvarest hon höll sig undan till i går morse, då hon genom ett bref till poliskommissarien Backlund röjde sig. Nämnda bref, tydligen skrifvet för att söka afleda misstankarne från henne sjelf, innehöll, bland en hop annan 11: FÖR FI Få Fr SA