Dagens Nyheter – 17 januari 1866, sida 2

— På min ära, tänkte Rolf, se der en tjenarc, hvars make man får leta efter!... Vore han också min laglige arfvinge skulle han ej vilja öfverlefva mig! När man ser honom, är man verkligen frestad att tro på tillvaron af dygdiga menniskor! Derpå tillade han högt: — Ja, min gosse, som du ser, lefver jag verkligen! — Himlen vare lofvad!.:: utropade Jakob. — Ja visst, sade Rolf, men, fortfor han pekande på Johanna, näst försynen har jag fröken att tacka... Jakob: fattade den unga flickans hand och betäckte den med kyssar. Chevaliern återtog småleende: Jag är nöjd med dig, min hederlige Jakob, men icke förty skall du om några dagar ha upphört att vara i min tjenst. Tjenaren skiftade färg. — Amnar ni afskeda mig? :.. frågade han i en sorgsen ton: — Nej, men du kommer hädanefter att tjena en annan... — En annan?.. upprepade Jakob. — Ja, och denna andra skola vi båda lika troget lyda.:. Tjenaren gjorde oerhörda ansträngningar, för att kunna begripa hvad hans husbonde menade, men han var ej i stånd derxtill. — Jag taler om fröken Johanna, fortsatte Rolf, hvilken inom kort skall vara min maka, och henne, begriper du, skola vi båda lyda. :: (Forts.)