Dagens Nyheter – 17 januari 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. Första delen. Rolf och Johanna. (Forts. fr. föreg. AZ.) — Min fröken, svarade Rolf, icke säkrare på rösten än den unga flickan, jag har till en början velat säga er, att jag djupt deltager i er sorg och beklagar den stora olycka som träffat er.., Johanna svarade endast med snyftningar och tårar. — För att rädda det lif, som i natt slocknat, fortfor Rolf, skulle jag ha velat gifva mitt eget! — O! om han visste, tänkte Johanna, om han visste, att han blott har min mors död att tacka för att han ännu lefverl!... XVI: Kärlek. Chevaliern återtog: Tack vare er omvårdnad, min fröken, känner jag mig nu betydligt bättre; jag hoppas således få knäböja vid den ädla qvinnas graf, som ni begråter, och välsigna henne, ehuru jag aldrig fick den lyckan att gör: hennes bekantskap medan hon lefde... Jag står i skuld hos er för