Dagens Nyheter – 16 januari 1866, sida 3

un et rMac 0 DE DHERTTI PA ALL Ila Jal UCH. Hå, hå, ja, ja! Om man har gjort — hjernan går omkring, Om man har — hvad skall jag säga: Jo tyst! — om man har gjört ingenting Som kan i vågskålen väga, Då vankas Carl XIITI.s orden, Var också säker på att man får den. Hå, hå, ja, ja! En kommunalman som intet gör, Blott sofver jomt för det bästa, Och sem är kunelhis leverantör, — Uppå hans bröst bör man fästa För hans förtjonster, en — Wasaorden: Var också såker på att han får den. Hå, hå, ja, ja! Kan du i hoftrappan krypa blott, Och böja ryggen i vinkel, Och har förtjenster af himlen fått I rikligt mått för — ditt finkel, Förtjent du är då att få en orden: Var också säker på att du får den. Hå, hå, ja, ja! Men har du ifrat för friheten, Det sanna och menskovärdet, Och för det rätta du fäktat sen Med pennan eller med svärdet, Du ej förtient har att få en orden — Var också lugn för att du ej får den. Hå, hå, ja, ja! Förskriäcklig död. Tre mil från Brody gjorde nägra vedhuggare upp eld bredvid en stor gammal ck. I det åldriga trädets ihåliga stam märkte en utaf dem cn polsk mössa. Han tog fram den och faun till sin förskräckelse att den betäckte en dödskalle och att ett fullt beklädt skelett låg inuti trädet. Då det var omöjligt att daga fram liket genom den trånga öppningen, mäste eken nedhuggas, hvarvid man utom skelettet hittade 1,000 tloriner i guld, ett guldur samt en sigillring på skelettets finger, hvilket allt lät förmoda att den aflidne varit en person af hög börd. Det har sedan blifvit upplyst att det var liket efter en polsk insurgent från 1863, som tagit sin tillflykt i eken för att undkomma en förföljande patrull, men sedan icke kunnat komma ut, utan ljutit hungersdöden. Björnjagt. Från Wiksjö skrifves den 28 sistl. december. Måndagen den 18 i förlidne månad utgingo från Nyhemmanet i Wiksjö socken ynglingarne Anders Andersson och Pehr Pehrsson derstädes samt Paulus Walter från As i Högsjö socken, biträdde af nämndemannen PP. O. Söderqvist och bönderna And. Andersson och Lars Petter Pehrsson samt Nils Nilsson, alla i Nyhemmanet för att fälla några af Walter och ynglingarne m. fl. inringade björnar. Under vandringen den dagen funno jägarne ej spår af björnar och måste vid mörkrets inträde taga nattläger vid Långtjern uti en koja som begagnats af timmerhuggare. Tisdags morgon den 19 föreslog Walter, att jagten skulle förnyas och såsom en gammal björnjägare och dertill hafvande med sig sin pröfvade hund, trodde han jagten skulle lyckas äfven om djuren voro uppskrämda, emedan snön var kram. Dervid förenade sig med sällskapet Abraham Björklund och Carl Björklund från Näfverberget samt Lars Nessen och dennes son, stadde i samma ärende. Sedan sällskapet, sälunda 10 man starkt, vandrat ungefär en fjerdedels mil, vid pass kl. 11 f. m. så anuträffades på Utansjö bruks egande fiellskog i Högsjö socken, tecken till djurens vistelseort. Walter hade redan gifvit sällskapet förhållningsordres, och hunden som han hade i band, gaf snart tillkänna ett ide, dit Walter och ynglingarne And. Andersson och Pehr Pehrsson och nämndeman Söderqvist efter ett s. ok. slag eller gång åt sidan på idet begälvo sig utan att stanna. Ösgonblickligen nedsatte And. Andersson och L. Petter Persson hvar sin spak för idets öppning, då i detsamma ur idet, som var uti en s. k. myrkas något rörde sig och 2ne ögon framskymtade, men med detsamma aflossade Walter och Pehr Pehrsson sina väl rigtade skott. Straxt framglimtar iäunnu me ögon ur idet och Söderqvist skjuter och träffar; åter visar sig samma syn och den sistnämnde lyckades äfven nu få skjuta. Vid undersökningen befanns de 2 första skotten träffat en större björnhona och att Söderqvists skott träffat det ena en hona, det andra en hane om c:a 3me år. Och skedde det lyckliga angreppet inom mindre än 10 minuter utan ringaste olycka för de i jagten deltagande personerna. — Djuren forslades till Nyhemmanet och besågos under allmän glädje för jägarne och enhvar, som under denna och förra sommaren fått erfara följderna af rofdjurens framfart. ; Bondiagskipning i Galizien, Ett bedröfligt tidens tecken på den allt större sedliga råheten i Galizien, är den bondlagskipning, som veckan före jul försiggått i Nisko och kringliggande byar, samt uppfyllt hela traken med förskräckelse. IT Nisko, der kretsdomstolen har sitt säte, upprättade kommunaldomstolen sitt tribunal den 20 dec., kallade eller litsläpade med våld en hvar som gjort sig missänkt för stöld eller af någon blifvit angifven såsom tjuf, och förde ransakningen med den