Dagens Nyheter – 16 januari 1866, sida 1

Johanna kunde icke besvara någon af dessa frågor, Dock fällde hon icke modet; med denna fasta beslutsamhet, denna undergifvenhet, som stora olyckor framkalla, sade bon till sig sjelf: — Gud skall måhända komma till min hjelp; hvarom icke, erbjuder ju döden en lugn hamn åt alla dem, för hvilka det är omöjligt att lefva! XVI. Uppvaknandet. Glaudines man hade icke varit länge borta, då han återkom med sin hustru. Denne och Johanna gingo då upp i likrummet och tillbrag-te der under bön återstoden af natten. På morgonen dagen efter kom församlingens: pastor, för att bevisa Magdalena Chambards qvarlefvor den sista hederstjensten. Johanna drog sig då tillbaka till det aflägsnaste rummet i huset, för att slippa vara närvarande vid jord-fästningen och höra det hemska ljudet af lockets fastspikande på kistan. Den anspråkslösa processionen, bestående af presten och några bönder, lemnade snart Petit-Chastel och anträdde långsamt tåget till kyrkogården. Ö Bondqvinnan Glaudine hade fått veta af sim man att det fanns en sjuk. person i huset; em känsla af medlidande manade henne att icke låta denne sjukling, som alla tycktes glömma, , hela dagen ligga utan tillsyn. Hon begaf sig: derföre till gästrummet.