Dagens Nyheter – 15 januari 1866, sida 2

— Det är en statshemlighet, svarade den tillfrågade 1 vigtig ton. — En statshemlighet? upprepade doktorn. -— Ja, och sök icke utleta den, jag råder er dertill; ty då bär det direkte till Bastiljen med er. Vid blotta ordet Bastiljen blef läkaren lika blek som trots någon af sina patienter. Han tillade icke ett enda ord, och under den korta stund han ännu dröjde qvar i Petit-Chastel förblef han alldeles tyst; så rädd var han för att mot sin egen vilja, få del af den förskräckliga statshemligheten. Sedan läkaren och poliskommissarien begifvit sig utaf, åtföljda af konstaplarne, voro endast Johanna och bönderna qvar i det stora gästrummet. De hederlige männen, som hittills qvarhållits af nyfikenheten, ville icke störa den sörjande genom sin närvaro, utan gingo den ene efter den andre sin väg. Glaudines man var slutligen ensam med Jobanna och den sjuke. — Min fröken, sade han i en ton af hjertligt deltagande, det går icke an att ni tillbringar natten här i huset, utan att ha någon menniska hos er... Jag går hem efter min hustru Glaudine, hon skall göra er sällskap och jemte er bedja till den gode Guden för er döda mor... Johanna fattade bondens hand och tryckte den hårdt. (Forts.)