Dagens Nyheter – 13 januari 1866, sida 1

stora fara hvarför hon utsatte sig, halade hon sig ned från öfre våningen. Eu underbar slump gjorde att hon nådde marken utan att på minsta sätt skada sig. Knappt hade hennes fötter vidrört marken, förrän hon började springa i riktning åt Marly-la-Machine med cen sådan snabbhet, som hade hon varit förföljd af en legion spöken. Stenarne på vägen gårade hennes fötter, men hon kände icke smärtan. Hennes bröst flämtade, men hon saktade icke farten. Omsider kom hon fram till det första huseti byn, Hou sjönk ned utanför porten till detta och uppgaf ett jemrande läte. Det fattades henne styrka både till att ropa och att bulta på. XII. Glaudines man. En stor hunds arga gläfs lät höra sig inifrån, och en manlig röst frågade i spotsk och hotfull ton: — Hvem der? Johanna fortfor att jemra sig och svarade icke. Samma röst, som nyss talat, utstötte en grof ed och återtog: — Vid alla djr! packa er i väg, eljest skall jag öppna porten och låta min hund äta upp er! ... Denva nya hotelse ökade, så vidt möjligt var, Johannas förskräckelse. Hon försökte stiga upp och fly bort, men hon förmådde icke sjelf resa sig; hennes gråt förvandlades till konvulsiviska