Dagens Nyheter – 12 januari 1866, sida 2

tare skulle rinna af. En stöt af denna dolk kunde icke gerna förfela att döda. Magdalena tog skaftet mellan tänderna, och krypande på händer och fötter uppnådde hon dörren till trappan. Denna dörr stod på glänt. För att öppna den helt och hållet, behöfde Magdalena endast komma ät den med handen. XII. Guds rättvisa. Efterhand blefvo heunes rörelser alltmera påkostande och förenade med smärta. Det såg ut, som skulle utförandet af hennes energiska beslut stranda mot kroppslig svaghet. Ilon förlorade dock icke modet; tvärtom tänkte hon ej ens på möjligheten att nödgas afstå från verkställandet af det rysliga dåd, hon föresatt sig. Det skulle ha varit en sällsam och förfärlig syn att vid nattlampans matta sken skåda denna halfdöda qvinna, detta lefvande lik, detta skelett, hos hvilken den sista lifsgnistan ännu icke slocknat, ifrigt krypande fram efter golfvet. Än gick det fort för henne, än tvangs hon af trötthet och plågor att göra uppehall. Säkerligen skulle äfven de minst spökrädde ha trott sig se en hemsk uppenbarelse ur andeverlden. Magdalena hade, såsom vi sagt, uppnått och öppnat dörren utåt. Hon befann sig vid det öfversta trappsteget. Der öfvergåfvo krafterna henne helt och hållet, och hon måste för att icke uppgifva rop af smärta bita dolkskaftet så hårdt, att tänderna voro nära att brytas af. Hon satte sig ned och väntade,