Dagens Nyheter – 12 januari 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubarom Första dolen. Rolf och Johanna. (Forts. fr. föreg. Af.) En mordplan. En stunds tystnad inträdde. Johanna sänkte ögonen. En brinnande rodnad hade efterträdt hennes kinders förra blekhet. Hennes hjerta slog våldsamt, och barmen, hvilken betäcktes af ett klädningslif, häfde sig gång på gång. Det medfödda behaget och den ädla stoltheten i hennes väsende, bidrogo att göra henne utomordentligt skön. Också — vi upprepa det ännu en gång — betraktade henne Rolf med enthusiastisk beundran. Emellertid återtog han först ordet. — Förlåt mig, sade han, förlåt mig, o! jag ber er derom! det var aldrig min afsigt att förolämpa er... — Jag förlåter er af allt mitt hjerta, svarade den unga flickan. — Talar ni uppriktigt nu? — Ja, jag svär det... Nu har jag glömt alltihopa...