Dagens Nyheter – 11 januari 1866, sida 2

— Ni är på ett ställe, som heter Petit-Chastel, och der man varit lycklig att få visa er en anspråkslös gästfrihet. De tta hus tillhör min mor, Magdalena af Chambard, enka efter en ädling af gammal familj. Jag är deras enda dotter och heter Johanna. . — Och, utropade Rolf, ni, min fröken, har sträckt er godhet ända derhän att sjelf sköta mig ... — Jag skulle ha gjort det i alla händelser, svarade Johanna, till och med om jag haft talrika tjenare att befalla öfver . . . men jag får verkligen inte räkna det mig till förtjenst, att jag sjelf skött er, ty min mor är så fattig att vi ej ha råd att bestå oss ens en enda tjenare. Min stackars mor har sedan längre tid tillbaka varit sjuk och det är jag som ensam passat upp på henne. Då Rolf fick höra denna rörande bekännelse, kastade han förvånad en blick på möblerna i det rum, der han befann sig. Vi veta redan att dessa möbler voro eleganta och dyrbara, ehuru gammalmodiga. Johanna uppfattade betydelsen af denna blick. ar rätt, återtog hon, ingenting antyder här fattigdom, och orsaken dertill skall Jag genast förklara för er. Förr i verlden voro vi, om icke rika, åtminstone välbergade; men nu äro vi totalt ruinerade och intet af allt hvad ni ser tillhör oss mera.. Af hela sin förmögenhet har min mor inte qvar någonting annat än rättigheten att bo här, tills hon dör.. — O, min Gud! utropade chevalier af Tremblave, så mycken fattigdom och så mycket ädelmod!