Äfventyraren. Roman af förf. till ;Jean Vaubaron. Första delen. Rolf och Johanna. (Forts. fr. föreg. Af.) Den sjuka återtog, vind till sin dotter: I afton, just då mörkret inbryter, skall du ge den vackre Rolf af Tremblaye in tredjedelen af hvad som innehålles i denna flaska... Om det lyckas dig, skall han i morgon bittida — icke lida mera... Det var ej möjligt för Johanna att svara ett enda ord härpå. Hon var för mycket lycklig. Hon tog flaskan ur modrens händer och ville skynda ut ur rummet för att dölja sin rörelse. Magdalena höll henne qvar. — Annu ett ord, sade hon. — Hvad vill mamma? — Tog chevalierns betjent med sig guldet, hvarom du talade? — Nej, mamma, svarade Johanna; men hvarför frågar ni derom? — Pur nyfikenhet, förstår du väl! ty på det hela taget gör det ju oss detsamma, om herr Rolf här pengar eller icke... Vi ämna i alla fall inte begära någon betalning för de småtjenster, vi kunna göra honom... — Nej, visst inte, utropade Johanna, utan att märka det sällsamma uttrycket i modrens röst, då hon yttrade dessa sista ord.