Dagens Nyheter – 11 januari 1866, sida 1

— Ja, hvad skulle jag då annars vara? genmälde den unga flickan och smålog. — En fe, en god genius, en engel såsom jag nyss kallade er. — Gudnås! jag kan icke göra anspråk på något af dessa vackra namn, ehuru jag så till vida hoppas bli er goda engel att jag bringar er helsa i stället för lidande. — En qvinna, upprepade Rolf för andra gången, med ctt uttryck af misstroende; nej, ni är icke en qvinna! — Tror ni det? utbrast Johanna med ett nytt småleende. — Jag är säker derpå! — Hur kan ni vara det? — Jag har sett... — Hvad då? — lr förvandling... Johanna upprepade detta ord, utan att kunna ana, hvad den sjuke menade dermed. Rolf återtog: — Jag har sett, huru ni, i början en Hflös och stum bild, hastigt genom en hemlighetsfull och mäktig inverkan förvandlades till en lefvande varelse. Chevalierns tal blef allt mer och mer obegripligt för Johanna. — Hvad menar ni? mumlade hon brydd. Chevaliern fortfor: — Sedan har jag sett er lemna det sällsamma broderiet, hvarpå ni förut var fästad. Det var alldeles omöjligt för Johanna att. hålla sig allvarsam, då hon ändtligen kom underfund med den unge mannens stora misstag. Hon brast ut i ett klingande skratt.