Dagens Nyheter – 10 januari 1866, sida 2

— Jaha. — Ser du någonting? — Små kärl af lera, åtskilliga kopparsaker samt kransar af torkade blommor. Hvad de der kopparsakerna skola begagnas till, vet jag alls inte. — Fins ingenting annat der? — Jo visst, rätt mycket. — Ser du till några små glasflaskor? — Ja, flera af olika form och storlek. — En af dessa flaskor är ju till tre fjerdedelar fylld af en mörk vätska? ..: Johanna letade en stund, derpå svarade hon: — Här har jag den. — Tag hit den, så att jag får se, om det är den rätta. Den unga flickan gjorde som hennes mor befallde. Magdalena af Chambard satte sig upp i sängen och tog emot flaskan af Johanna. Hon betraktade uppmärksamt innehållet, derpå tog hon ur korken, förde flaskan till näsan och inandades lukten med en känsla af glädje, som måtte ha varit mycket liflig, ty en blixt sköt fram ur hennes ögon, och ett småleende krusade för en sekund hennes bleka läppar. — Det är den här... mumlade hon derefter, ja, just den här är det!... Och hon tillade med något högre röst: — Man kan vara säker på att detta förmår göra slut på sjukdomen! Johanna gjorde en åtbörd af glädje. (Forts:.)