Dagens Nyheter – 10 januari 1866, sida 1

Rolf tillslöt ögonen, bländad af den egendomliga synens prakt. — O! min fru . . . stammade han med en nästan omärklig stämma, om ni icke vore drottning genom er krona, vore ni det genom er skönhet. Och knappt hade han framhyiskat dessa ord, förrän det förnuft, som ännu återstod jagades bort af febern. Rolf hade emellertid icke drömt, Allt hvad vi nyss berättat hade han verkligen sett. det ögonblick då han tyckt broderiet röra sig, öppnades verkligen dörren till rummet. När han trott sig se drottningen nalkas, var det Johanna, som nyss inkommit. och gick fram till sängen. Såsom vi förut sagt, är det hängifvenhet och medlidande som oftast bana kärleken väg tilk qvinnohjertat. De förhållanden, i hvilka Johanna lefde, gjorde denna allmänna regel i synnerhet tillämplig på henne. Ensam i den stora vida verlden med en mor, hvilkens elaka lynne och dåliga karakter vi redan känna, förde hon ett enformigt och färglöst lif, saknade allt umgänge, gick aldrig bort någonstädes och mottog aldrig besök af någon. Det var då mycket antagligt att Johanna lätteligen skulle bli betagen uti den förste man, af något värde, som slumpen förde i hennes väg. Men slumpen hade fogat det så, att sannolikheten ej kunde undgå att bli sanning,