Dagens Nyheter – 10 januari 1866, sida 1

— O! utbrast Jakob, var lugu! Jag skall icke förlora en timma, icke en minut, icke en sekund! . . — Om du återfinner mig lefvande, fortfor Rolf, är allt godt och väl, och vi skola då se till hvad som kan vara att göra; men om deremot, hvilket är sannolikast, jag är död . . Jakob afbröt här sin husbonde genom ett ofrivilligt utrop. Chevaliern gaf honom ett tecken att lugna sig och återtog: — Om deremot, såsom sannolikt är, jag vid din återkomst redan dött, skall du bränna upp de bref, regenten och markisen af Thianges lemnar dig för att tillställas mig. Några tusen louisdorer, som finnas i kappsäcken, skall du taga i besittning såsom arf efter mig; sörj mig om du vill, eller låt bli att tänka på mig, ifall andra föremål intresserar dig mera Jakob gret. Rolf räckte honom sin hand, hvilken han hårdt tryckte flera gänger och vattnade med sina tårar. — Gå, min vän, sade chevaliern, skynda dig! Du har ingen tid att förlora och dessutom känner jag mig utmattad deraf att jag talat så länge. Rolfs röst hade verkligen sedan ett par minuter blifvit allt mer och mer svag, och det tycktes honom som sänkte sig en dimma mellan hans ögon och de omgifvande föremålen. Medtagen af öfveransträngning, lät herr af Tremblaye sitt hufvud sjunka ned på kudden, och Jakob lemnade rummet, förgäfves bemödande sig att återhålla sin häftiga sorg.