Dagens Nyheter – 9 januari 1866, sida 1

— Jag besvär er, min herre återtog chevaliern, jag besvär er att noga öfverväga den förbindelse ni iklädt er till mig!... Ni skall betänka, min herre, att det för mig är af aldra största vigt att bestämdt få veta huru lång tid jag har qvar att lefva på... Ofantligt mycket beror deraf... De band, som förena mig med några af rikets högst uppsatta män, få icke så tvärt afslitas; med ett ord, mitt lif tillhör mig icke, och det går icke an att jag dör utan att vara förberedd derpå..-. Dessa besynnerliga ord och kallblodigheten hos den som uttalade dem gjorde på läkaren ett djupt intryck. . — Denne man, tänkte han, är ej af samma gry som andra menniskor; jag kan tala öppet med honom, ty sanningen skall icke förskräcka honom... — Hörde ni hvad jag sade? utbrast Rolf. — Ni frågade ju, genmälde läkaren, om ni ännu sväfvade i lifsfara? . — Ja. — Nå väl, ni gör det, — Således kan jag intet ögonblick vara säker för döden? — Nej. — Efter vetenskaplig sannolikhetsberäkning, huru många timmar tror ni jag kan lefva? — Jag kan icke uppgifva någon bestämd tid; i förevarande fall är vetenskapen stum . — Skall yrseln återkomma? — Det tvifllar jag inte på. — Snart? — På samma gång som febern, hvilken icke kan låta vänta på sig länge.