Dagens Nyheter – 8 januari 1866, sida 3

Några ord om den patriarkaliska styrelsen i Frankrike, Franska folket, isynnerhet det parisiska, ärisanning afuudsvärdt. Det har en styrelse, som tänker för dem, handlar för dem, i kritiska ögonblick till och med skattar dem bröd (att detta sednare skett på de öfriga provinsernas bekostnad faller sig för denna styrelse ej så noga), med ett ord, upphaft sig till folkets försyn. Och hvad fordrar denna siyrelse i utbyte mot alla dess välgermungar? Åh, blott en småsak — den fordrar först och främst blind, ovilkorlig lydnad. Men detta är ieke allt. Den fordrar äfven att franska folket ej får tänka, eller, om de tänka, ty derifrån har det ej ännu lyckats styrelsen att afvänja dem, få de ej uttala sin tanke, och våga de detta, så faller den agande fadershanden tung på dem. Vi hafva härpå att anföra ett temligen färskt exempel. Vid studentkongressen i Lyttich uppträdde några frauska studenter, sju till antalet, som vågade att yttra sina tankar om det politiska tillståndet i allmänhet. Den patriarkaliska styrelsen tog illa vid sig, ett sådant brott måste strängt bestraffas och de sju studiosi blefvo vid sin återkomst relegerade för alltid, hvilket tyckes bevisa att den patriarkaliska styrelsens vrede varar utan återvändo. Samma dag innehöll aftoumonitören en artikel i ämnet, hvari det heter bland annat regeringen kan icke tillåta, att Jfluitiga studenters arbeten afbrytas af orostiftarer. Vi trotsa alla regeringar i verlden att framvisa en mera faderlig omvårdnad om undersåtarnes välfärd. Skämt åsido, hvar äro nu 1789 års grundsatser? Aro desse fransmiin afkomlingar af dem, som från 1789 till 1804 segerrikt bestodo i striden mot det koaliserade Europa? Nej, 1789 års grundsatser finnas endast på papperet och det demokratiska elementet har blifvit qväfdt under den despotiske Napoleonidens jernok.