Rätteg.och polisnyheter. Polisen. Moerdbranden vid Pihlgatan. Härom hafva nu ganska väsendtliga upplysningar kommit i dagen. Polismästaren Östlund. som r: r flera dagar hållit förhör med häktade Högl: nde ader,f. landtbrukaren A. F. Höglund, för atv i. må denne bekänna sin medbrottslighet i den anlagda mordbranden, har i fredags morgon emottagit ett af Höglund a. ä. skrifvet bref, deri han erkänner sig ensam skyldig och söker fritaga sonen från all delaktichet i brottet. Vid afeifvandet af denna bekännelse hade han gått ganska knipslugt till väga, i det han adresserat brefvet till sonen, för att sålunda ingifva denne mod att fortsätta sitt nekande. Han visste emellertid icke, att ingen fånge får mottaga något bref, som ej öppnats af fängelsets föreståndare, och då direktören vid härvarande häkte inhemtat innehållet i det till Höglund å vy. ankomna brefvet, skickade han detta till polismästaren, som genast begat sig till Höglund d. ä:s bostad, der den upplysning meddelades, att fadren i torsdags afton kl. omkring 6 aflägsnat sig från hemmet och sedermere ej låtit höra af sig. KLandserten. Försnillning, En korrespondent från Ronneby till Carlshamns Allehanda skrifver bland annat nedanstående, lika bedröfliga som öfverraskande, meddelande: Postskrifvaren Bagge. som under ordinarie postmästaren majoren Lindstedts tjenstledighet haft förtroendet att förestå Ronneby postkontor, har besått åtskilliga fuffens. Så omtalas att penningemedel till de brandskadade i Carlstad, som hopsamlats här i byn, blifvit af nämnde postskrifvare ansedda såsom hans rättfångna egendom, och flera rekommenderade bref hafva haft samma öde. Man tror att beloppet af de sålunda vilsekomna penningremisserna uppgår till mellan 3 och 4,000 riksdaler. Herr Bagge, som fört ett gladt och utsväfvande letnadssätt, sörjes och saknas af de glada själar, som fikat efter hans cangenäma umgänge. Han säges nemligen ha tagit till schappen, dertill understödd af — cja, hvad vet jag!, åtminstone har jag ej sett gunstige herrn på flera dagar. Väl underrättade påstå att Baggen skall vara ett godt stycke på väg till Amerika. — En lista cirkulerar omkring i byn, för att betäcka balansen. Herr kommissarien Holmgren, som förr varit anförtrodd Ronneby postkontor, är förordnad att tills vidare sköta postgöromålen. ord och sjelfmord. Vid Sundsvalls rådhusrätt pågår ett mål angående en arbetskarl, Johan Ahlgren, som den 12 sistl. december befanns liggande död uti hållstugan vid stadens gästgifvaregård. Af den förda ransakningen har hittills framgått att den aflidne, aftonen förr än han påträftades död, råkat i ordvexling med bonden Erik Thungren från Fröst, Alnö socken, och af gästgifvaren Sunding utförts ifrån det innanför hållstugan belägna rummet till denna, derifrån han vidare blifvit utknuffad på gården der han fallit omkull och förblifvit liggande. Ahlgren hade efter en stund åter blifvit inburen i hållstugan, der han på morgonen befanns liggande död. Såväl Thungren som Sunding hafva tilltalats såsom delaktiga i det mot Ahlgren föröfvade våld, utan att det ännu kunnat utrönats om och i hvad mån de varit vållande till hans död. Målet skulle åter förekomma i dag. Emellertid har underrättelse ingått, att Thungren, som vid sednaste rättegångstillfället uteblef och hvilken till måndagens förhör skulle hemtas, genom hängning tagit sig af daga, troligen en följd af den misstänkta ställning han syntes innehafva i detta mål. Ett ohyggligt barnamord tilldrog sig i Carlstad annandag jul, af en så kallad hjelpqvinna, Stina Nilsson, från Sunne socken, som en längre tid biträdt der i åtskilliga hus. På aftonen förbemälte dag smyger hon sig ut och återkommer sent, då tjenstepersolen i huset tyckte sig märka att det icke stod rätt till med Stina. Denna, seende sig misstänkt, tog genast till flykten, men efter några dagar greps hon i Grafva socken och inforslades till fängelset. Han har nu erkänt, att hon framfödde ett gossebarn i en kåltäppa på östra sidan staden, hvilket hon straxt derpå dränktei den nära vid belägna kanalen. För några år sedan var hon äfven anklagad för barnamord, men som barnet icke kunde fås tillrätta och bon sjelf påstod att fostret ej var fullgånget, dömdes hon endast till ett halft års fängelse.