Den lede fienden insåg detta bättre än nägon annan. En dag då Wilhelm var på besök i Paris, blef han förälskad i en mycket vacker flicka som hette Magdalena Abury. Denna Magdalena, som icke egde en styfver, ansågs ej för att vara något dygdemönster. Hon kunde icke vara grym. Också var det aldrig Wilhelms mening ifrån början att gifta sig med henne; han ville endast bli hennes älskare. Olyckligtvis var hon listigare än han och kände verlden utomordentligt vil. : Wilhelm var en ibland dem, på hvilka det syftas i ö:te kapitlet af Matthei Evangelium: Salige äro de, som äro andlige fattige. Magdalena insåg all den fördel, man kunde draga utaf den hederlige landtjunkarens uppriktighet och godtrogenhet. För första gången i sitt lif visade hon sig: grym. Och på samma gång denna ovanliga karaktersfasthet ställde henne högt i Wilhelms ögon, lade hon olja på elden genom det mest förfina-de koketteri. Snaran var skiekligt utlagd. Wilhelm måste falla deri: Tre månader kade icke förflutit, förrän han bjöd Magdalena Awubry sitt namn, som var klingande, sin hand; som var senfull och sitt gods Petit-Chastel, som vi redan känna till. Som man väl kan förstå, tog hon emot alltsammxas. Magdalena Aubry blef fra af Ehambard. I sämma stund som detta fruntimmer, gjorde: olyckan sitt inträde i den stackais Wilhelms hus.