Dagens Nyheter – 5 januari 1866, sida 2

— Ja, mamma; han ser åtminstone ut att vara det. — Ar han vacker? Johanna rodnade ofrivilligt. Emellertid svarade hon: — lans drag äro mycket regelbundna, men jag har endast sett honom medan han sofvit eller varit afsvimmad, så att jag ej kan bedömma hans utseende . . . Hans blekhet inverkar utan tvifvel ofördelaktigt — Nå, men säg, hur tycker du om honom? envisades den sjuka. — Rätt mycket, svarade den unga flickan och slog ned ögonen. — Tror du, han är adelsman? — Jag vet det säkert. — RNanske du till och med känner hans namn? ... — Kammartjenaren har sagt mig, att han heter Rolf af Tremblaye. — Måtte Gud snart återställa den gode, vackre chevaliern till helsan! . . . utbrast den sjuka med ett sällsamt leende. Jag skall bedja min heliga skyddspatronessa, att hon omhägnar honom I detta ögonblick bultade någon på porten. Johanna såg ut genom fönstret. Det var Jakob, som återkom med läkare. Den unga flickan skyndade ned för att släppa in dem och följde dem till chevalierns läger. Rolf vaknade i det ögonblick, då läkaren, Johanna och betjenten inträdde i hans rum. (Forts.)