Dagens Nyheter – 5 januari 1866, sida 1

och hans kammartjenare att söka herberge på ett annat mera gästfritt ställe. Hennes hjerta slog våldsamt. Dock uppehölls ännu hennes mod genom ett svagt hopp. Det var hoppet att finna chevaliern af Tremblaye återställd och färdig att afresa. — Får jag stiga in? frågade hon, — Ja, svarade Jakob med låg röst. Den unga flickan öppnade dörren och hennes blick riktades genast på alkoven. Chevaliern låg i sängen och tycktes sofva mycket tungt. Men hans ansigte var nu blekare än aftonen förut. Johauna begrep genast att Rolfs tillstånd försämrats. I — Han har mått illa i natt, kan jag se; eller hur? NN — Förfärligt illa!.. svarade betjenten. — Hvad säger ni? — Straxt sedan ni lemnat oss, fröken, amgreps min stackars husbonde af en brimnande feber. Han började yra, kände inte gen nig: och talade oupphörligt. Och ni må tm; det var inte det ringaste förstånd eller sammanhang uti hvad ban sade. Sedan blef han efterhand: allt mattare och föll slutligen för omkring två timmar sedan i sömn. Som ni ser varar denna ännu . .. i — Hvad är att göra? . . . mumlade JoHanna. — Jag Kär väntat tills fröken skulle komma ned, för att sedan skynda till Saint-Germain ef ter en läkare. PN