Julen i ett småländskt presthus (i början af 1700-talet). Prosten och kyrkoherden i Wieslanda, Samuel Wiesels hus var i allo ett aftryck af ett hederligt prestbo från 1600-talet, ehuru den aktade patriarken lefde ända till år 1773. Ordning, arbetsamhet och stillhet voro från äldre tider här så rotfästade, att allt utgjorde ett urverk utan lod. Husets göromål hade en oafbruten gång, såsom drifna af ett vattenverk. Hvar och en hade sin befattning, sin tid. Kl. 4 på morgonen ringde en väckare första revellions. Kort derpå gaf prostens klocksträng den andra, och inom 10 minuter var allt i rörelse. Frukosten, föregående afton afmätt för hvarje person i huset, utdelades, drängarne hördes straxt på logen, och sju spinnrockar surrade omkring en stor spiseld, som af yngsta pigan borde underhållas med tjärstickor, dem dringarne hvarje afton tillredde och inburo. För att icke öfverraskas af sömnen vid spinnrockarnes söfvande sorl, sjöngos morgonpsalmer; men så snart adventstiden ingick, förvandlades dessa till julpsalmer, som fortsattes hela dagen jemte arbetet. Alla sjöngos ur minnet och upprepades immerfort. Efter slutad aftonmåltid förrittades gemensam bön; huset var straxt i ro och all eld släckt. I öfrigt fanns allt, äfven det