minsta, på sitt ställe; hvarje nyckel på sin spik, öch man kunde i mörkret finna det man sökte, utan misstag om platsen. Dock hade detta hus sina vissa nöjen, och bland dessa var julen det förnämsta. Man beredde sig dertill i god tid och afbidade denna högtid med längtan. En Julafton var ett slags årlig jubileum och firades på följande sätt: Då bestods ingen middag. Man samlades omkring en stor kittel, i hvilken kokades skinkor, bringor äc. Måltiden utgjordes af mjukt bröd, som doppades i flottet. Kl. 2 e. m. uppeldades badstugan med björkved, och ett duktigt finskt bad tillagades. Drängarne badade vid första värmen, som ansågs mindre helsosam. Dernäst infann sig prosten med sin adjunkt och undertecknad). Man afklädde allt, och kläderna lades utanför dörren i fria luften. Hvar och en intog en lafve i mån af den hetta han åstundade. Hela ämbar kallt vatten gjöts på den uppglödgade ugnen, som gaf en stekande imma, mot hvilken den häftigaste Sirok var att anse som en förfriskning. Efter några minuter begynte den nakna och på blotta brädet utsträckta kroppen starkt svettas. Då gafs åt den badande en i ljumt vatten doppad björklöfsqvast, med hvilken han immerfort gisslade sig värre än den argaste kapusinermunk, till dess huden blef eldröd såsom en kokad kräfta. Derefter nedsteg man och satte sig på ett bräde, hvarest en dräng med sina barbariska näfvar företog tvättningen från hufvud till fot och slutligen gjöt öfver hufvudet en full skopa varmt vatten. Här var således icke ett österländskt bad, hvars leuhet och behag så mycket upphöjes, utan ett bad å la Tatare i bokstaflig mening. Andtligen intogos kläderna utur kölden, som ofta steg till 12 å 16 grader, och man påklädde sig dem utan den minsta olägenhet. Vid hemkomsten fann man uppbäddade sängar, i hvilka man lade sig med kläderna. En lätt svettning följde, och man uppfriskade sig med gammalt Mars-öl, försötmadt med honung och kryddadt med anis, tillika med sönderbettadt Julbröd. Döttrar och pigor badade slutligen på samma sätt. Skymningen var redan inne, förrän allt detta försiggått. Omkring kl 5 å 6 upptändes en blossande julebrasa, och råghalm inbars, som till minst 3 tums höjd utbreddes öfver hela golfvet och der tåg till dess trettondedagen hade försiggått, då den utbars, genom tramp förvandlad till boss. — Derefter klädde sig hela huset såsom till ett bröllop. Prosten och hans fru voro värdsfolk, och barnen med tjenstefolk bemöttes såsom julgäster. Borden dukades. Ett ljus upptändes för hvarje person. Prosten höll ett litet tal och utbad öfver huset en lycklig helgd. Prostinnan presenterade bränvinsbröd, och prosten serverade bränvinet. En gemensam bordsbön lästes, och man satte sig till bords såsom till en af första kyrkans kärleksmåltider. Öfver allt strålade en stilla glädje och förnöjsamhet. Mäåältiden öppnades med starkt pepprad lutfisk. Derpå frambars julsoppan, som endast gafs denna afton, och förmodligen endast i detta urgamla hus. Den var kokad på ryggen af nyss slagtade svin, med mjölk och var bändligt mäktig. Vidare kom julgröten, såsom i hela kristendomen brukligt är, beströdd med anis och socker, samt på ytan prydd med utplanterade russin. Midt uti gröten var en grop, uti hvilken lades smör, som smälte af grötens värma. Alla åto gröten ur fatet och egde efter behag doppa sin sked uti medelpunkten, som kallades smörhålan. Steken bestod af farska refbensspjell, och måltiden slutades med tårta. På tjenstefolkets bord, som i samma ordning serverades, stod dessutom ett stenfat med kokade bondbönor, öfver hvilka var gjutet det flott, som vid kokningen afskummades. Detta fat var en moralisk erinran, att ingen borde äta sig så mätt, att han icke orkade ännu förtära en böna. Ochsä tog hvarje person en sådan sedan han slutat sin måltid. Då man uppstått från bordet sjöngs: Lofvad vare du Jesu Irist, och gemensam aftonbön hölls. Alla ljusen släcktes, utom prostens och prostinnans, som brunno hela natten, men, till förekommande af våda, sattes på golfvet i en kopparkittel. Dessa ljus tilläts icke att putsas .) Sedermera teol. professorn i Upsala Sam. Ödman.