Dagens Nyheter – 4 januari 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. Första delen. Rolf och Johanna. (Forts. fr. föreg. AZ.) Hon reste upp sin utmagrade kropp och stödde sig på båda armbågarne; hennes ögon, lifvade för ett ögonblick, sköto blixtar och hon upprepade med hes och hemsk röst: — Upplåtit våra dörrar! — Ja, mamma. — Du har visat dig gästfri! fortfor den sjuka, gång på gång afbrytande sitt tal med ett konstladt, ironiskt skratt, nå, jag må säga! Men på det hela taget, hvad ligger för underligt deruti? Vi äro ju så rika, att vi ej veta hvad vi skola göra at våra pengar. Vi ha ju mera bröd än vi behöfva till vår föda, mera ved än hvad som åtgår till att värma oss, mera olja än vi någonsin kunna bränna upp för eget behof. Då kan man inte säga annat än att det är mycket klokt och förtjenstfullt att öppna vår port, på det att kommande och gående måtte få dela vårt öfverflod... Hahaha... Store Gud! vårt hus har således blifvit ett gästfritt hus! Vi ha främmande, säger du. På min ära jag kunde ana ett så angenämt förhållande! Efter att ha uttalat dessa ord, föll den sjuka tillbaka mot hufvudkudden, öfverfallen af en häftig skrattparoxysm.