rr ANs RM nn Äfventyraren. Roman af förf. till )Jeau Vaubaron. Första dolen. Rolf och Johanna. (Forts. fr. föreg. AZ.) Och för att genast förvissa sig om att han gissat rätt, sträckte han in armen så långt han kunde i vagnerl. Haas hand träffade straxt chevalierns liflösa kropp. i — Kors, för åwsan! sade betjenten till sig sjelf; nrin stackars husbonde tycks vara i ömklig belägenhet . . Jag skall väl se närmare efter, hur det står äl med konom. Jakob använde här Ödet se i figurlig bemärkelse, ty såsom läsareu aedan vet, herrskade ett ogenomträngligt mörker. Doi trognue tjenaren kelbetrade upp på vagnen ;han drog upp lädergar dinen och fattade tag i den fortfa rande sanslöse husbonden, som låg hopfallen i , att hörn. Men öppninge v var trång, och det mötte icke ringa svårigheter att få kroppen igenom densamma. Jakob var emel; !evtid ieke den som; tappade modets. han fördr Wblade sina ansträngningar och hade den gläd, en att se sitt arbete krönas af framgång. Tvifvelsutan hade hen under flyttningen tillskyndat chevaliern ) vågon smärta, ty oaktadt