Dagens Nyheter – 3 januari 1866, sida 1

sitt medvetslösa tillstånd lät denne en suck undfalla sig. — Han lefver!... ropade Jakob. Nå, det var då väll... Han insvepte kroppen i en kappa och lade ned den på den våta marken så att hufvudet lutades mot ett af den krossade vagnens hjul. — Nu, sade han vidare till sig sjelf — ty den hederlige Jakob hade, som man ser, mycken fallenhet för att prata för sig sjelf — nu gäller det att hitta på ett herberge öfver natten. -Det är då tvärsäkert att min husbonde inte lefver till i morgon bittida, om han får ligga qvar här i smutsen ända till dess... Det är skäl att närmare undersöka terrängen. Han såg sig omkring i hopp att få se ett ljus lysa i fjerran och visa honom vägen till en menniskoboning. Hans hopp slog icke fel. På knappt några stegs afstånd syntes ett svagt ljussken. Det var från ett af Petit Chastels fönster detta sken kom. — Det kan man verkligen kalla att ha lycka i olyckan, utbrast Jakob. Han gick åt detta håll. Han hade ej tagit många steg förrän han höll på att falla hufvudstupa i den grop som varit första auledningen till den olyckshändelse som inträffat. Detta missöde undgick han dock och kom utan vidare äfventyr till porten, Å Vid porten var fästad en tung klapp af jern i form af ett yvidunders hufvud. : Jakob fattade denna och lät den falla två eller tre gånger.