Dagens Nyheter – 2 januari 1866, sida 2

UI — —rvv—U——— — ———— ——— — — — — — —-—— — X Ä-.--O0N A VV Ett skri af ångest och förtviflan skallade genom luften. Men detta skri upprepades icke mera; man hörde endast stormens dån och det entoniga ljud, som åstadkoms af det gigantiska hjulverket vid mekaniska inrättningen i Marly. Några minuter förflöto. Betjenten, som förblifvit såsom liggande liflös i en vattpuss, gjorde nu en rörelse, och efter två eller tre fruktlösa försök, lyckades han komma på benen igen. Synbarligen orolig kände han med handen på alla delar af sin kropp, och icke utan en lätt begriplig tillfredsställelse upptäckte han, att han var alldeles helbregda så när som på några kontusioner. Att efter ett sådant fall slippa undan för så godt köp kan man verkligen kalla tur. Sedan Jakob sålunda i första rummet tänkt på sitt eget välbefinnande, riktade han sina tankar på husbonden, som efter alt utseende tycktes ha blifvit mindre gynnad af ödet än han sjelf. Han närmade sig haltande den omkullfallna vagnen, Han fann denna, såsom vi redan nämnt, sönderslagen och med öppna dörrar. — Herr chevalier! . . . sade Jakob med låg röst: Han fick intet svar. — Herr cehevalier! upprepade han ; något högre. Samma tystnad. — Kanske, tänkte Jakob, kanske min herre stigit ur åkdonet. (Forts.)