Dagens Nyheter – 2 januari 1866, sida 1

Pn OR ns — Hvad för slag! Ar det inte värdt? — Om ni också gaf mig tjugu, ja hundrade louisdorer, körde jag ändå inte vidare. — Herr chevalier, sade Jakob till sin husbonde, ni hör sjelf... han kör inte för hundra louisdorer engångl!... — Ja, jag hör det verkligen till min förvåning, genmilde rösten. Vi ha då blott ett medel att använda, men det, tror jag, är osvikligt. Gardinen uppdrogs helt och hållet. En hand, som höll ett föremål, hvilket mörkret hindrade skjutskarlen att urskilja, utsträcktes ur vagnen, och rösten fortfor: — Jakob... — Herr chevalier? — Tag denna pistol? — Jaha. — Krossa hjernan på den der stackaren, intag hans plats och laga att det går raskt framåt. — Ja, herr chevalier, svarade Jakob och spände helt kallblodigt hanen på den pistol, som hans herre lemnat honom. Ljudet häraf utöfvade en magnetisk verkan på den olycklige skjutskarlen. — Nåd!.. Nåd!.. ropade han förtviflad och kastade sig på knä. Jakob närmade pistolpipans mynning till den. olyckliges panna; derpå frågade han: i — Herr chevalier, skall jag skjuta af? — Nej, om den skälmen beslutar sig för att lyda; ja, om han är envis, svarade rösten. — Jag lyder... jag lyder... ropade skjuts-karlen. Allt hvad man fordrar, skall jag göra. — Nå, välan då, till häst!