Dagens Nyheter – 30 december 1865, sida 3

mål för hans tankar. Han kände med sig sj att hon måtte vara en mycket intagande personlighet, och att han skulle beundra henne om han blott finge göra hennes bekantskap. Men han var i Ostoch hon i Vestindien. Huru skulle de väl då någonsin träffas. Det var derföre en glad öfverraskning för honom, då han fann att hon var hans broders närmaste graune och kusin till dennes hustru. Han begaf sig skyndsamt till Devonshire, blef presenterad för Arabella och fann alla sina drömmar förverkligade i hennes skönhet, intagande väsen, talanger och älskvärda karakter. Att blifva förälskad i Arabella var den naturligaste sak i verlden; ty churnu hon verkligen var trettiofem år gammal, såg hon icke ildre ut än tjuguåtta år. Frank Arnold var fyra eller fem år äldre än hon och en ganska ståtlig karl — det minsta man kunde säga om honom var att han egde en vacker hållning samt ett manligt intelligent och behagligt ansigte, om än icke den olycklige kapten Vaughans fint bildade och regelmässiga anletsdrag. Hans konversation var liflig och underhållande. Hvarje fruntimmer måste känna sig stolt öfver hans hyllning, och Arabella var glad deröfver att han tycktes finna så mycket behag i hennes sällskap. Men hon kände icke anuat än vänskap och aktning för honom och afslog det äkteuskapstillbud, han mer än en gång gjorde henne. När hennes faster och kusin, fru Arnold, sökte förmå henne att mottaga Franks anbud, pläigade hon svara, att hon en gång lofvat att aldrig gifta sig med någon annan än Harry Vaughan, och ehuru han brutit sitt as