imvånarbe vid gatan, der olyckan skett, skulle sig de små. Slagtaren sjelf ville taga de äldsta barnet. Detta förslag vann genklang allas hjertan, och minst tjugo personer er bjödo sig att upptaga ett ar barnen som sitt cget. Då nu ingen ville afstå fråu sitb tillämnade barmhertighetsverk, så tillsattes slagtaren som skiljedomare. Domen utföll så att han delsmannuen, som hade räddat småkramet, or höll ett af barucn, en bleckslagare det audra och slagtaren sjelt det tredje. Pörnäm kurd. Häromdagen kom on obehant person inv till den berömde vapensmeacn DPevisne i Paris, för att köpa en bö Devisne märkte genast att kan kade ätt göra med en kiumare, och föreslog derföre ast profva bössan på hans sNjutbana i Passy. Den obe kauie antog förslaget, kvarpå DPevis sne, som i förbigående sagdt anser sig sjelf för en mäkta förnäm man, anmärkte att vädret var friskt och vägen lång, hvarföre han inbjöd den fremmande på en galfolfrukost, Afren detta antogs, och då vapensmeden bad om sin kunds namn och adress, skref denne på en pappersdapp: Konungen af Portugal, Stora Hotellet, Devine bad om ursäkt för sin förrolighet: Godt, svarade Dom Loniz, jag skall söga er till när jag kan komman