Dagens Nyheter – 30 december 1865, sida 3

ord, ville hon dock hålla sitt. Hon kunde aldrig hysa kärlek för någon annan än honom och hon ansåg det vara illa haudlat emot en sädan man som Frank Arnold att hyckla känslor som cj voro verkliga, Förgäfves förklarade Frank, att han skulle åtnöja sig med hennes: aktning och välvilja och påstod, att de känslor med tiden kunde förvandlas till kärlek; förgäfves förklarade han sig villig att vänta, till dess hon blef fyrtio år, om hon så fordrade. Arabella var obeveklig, halsig och orimlig,, förklarade hennes kusin, fördomsfull och oförnuftig, sade hennes faster, alltför samvetsgrannu, menade pastor Arnold; noch hon uppoffrade honom för en idö,, påstod Frank. Hela detta sällskap förenade sig emot henne; men hon blef dock sina grundsatser trogen och tog aldrig någon man. Ehuru hon icke ville gifta sig, saknade hon dock icke ett föremål, på hvilket hon kunde slösa sin kärlek. Att uppfostra Henriette Vaughan efter strängt moraliska och religiösa grundsatser, att lära henne beherrska sig sjelf och utveckla hennes goda anlag, att vaka öfver henne till en nyttig medlem af samhället, säväl som till ett fint bildadt fruntimmer, var Arabellas käraste sysselsättning, och det var henne en sjelfvald pligt, hvarpå hon oftrade hela sitt lif. Heunes ömhet mot det faderoch moderlösa barnet lönades med dettas tacksamhet och kärlek; ty Henriette hade lyckligtvis icke ärft sina svaga föräldrars hufvudfel. Efter en tids förlopp ankom herr Maitland med hustru och barn till England för att nedsätta sig hemma.